Läskigt nära

Jag känner att det är dags att berätta vad som hänt mig de senaste två veckorna. Det hela började lördagen den 22 sep. Jag och Maria bestämde oss för att gå ut på kvällen eftersom vi inte hade träffats på länge. Vi förfestade hemma hos henne och drog sedan vidare till krogen eftersom vi var partysugna. Vi stod och dansade på nedervåningen och där finns det podium som man kan stå på också. Efter ett tag går Maria och jag står ensam med två killar där uppe och dansar.

Helt plötsligt smäller det till och allt blir svart för någon sekund. Jag flyger bakåt och får ett slag över mitt högra öga och näsan. Den ena killen frågar mig hur det gick varpå jag känner att jag får näsblod och springer till toaletten. Jag förstår fortfarande inte vad som har hänt, men kommer ihåg att jag såg att en av killarna låg på golvet när jag sprang därifrån.

När jag kom tillbaka så är det ambulansmän där och den andra killens nacke stabiliseras. Då får jag reda på att en stor bashögtalare ramlat ner från taket och landat mittemellan oss. Den andra killen har tydligen fått den i ansiktet och ramlat bakåt ner från podiet ner på stengolvet och har därför lite ont i huvudet och nacken. Han har förmodligen råkat slå till mig på något sätt så att jag fått en smäll över näsan och ögat. När jag kommer dit och får höra vad som har hänt och ser ambulansmännen kommer chocken och jag börjar gråta. Även om jag inte verkar så jätteskadad så bestämmer jag mig för att åka med ambulansen till lasarettet för att kolla upp mig. Där säger doktorn att när svullnaden lagt sig så kommer det bli bra så jag åker hem. Vid det här laget är ögat helt rött och näsan gör ont som tusan.

När jag vaknar på söndagen ser jag helt misshandlad ut och har ont i hela kroppen. Då upptäcker jag att en bit av min framtand slagits ut också. På måndagen (efter tidningsnotisen) så hör ägaren till krogen av sig. Han har kontaktat bolaget som sköter ljudet och både han och bolaget är jätteledsna och oroade över det som hänt. Det känns skönt att krogen hörde av sig.

På måndagen fixade jag tanden, som nog inte kommer hålla så länge. Kommer förmodligen få slipa den i framtiden någongång. När svullnaden runt öga och näsa hade lagt sig så kände jag att min näsa var sned så jag gick till vårdcentralen. Där skickades jag till röntgen som inte visade någon fraktur eller något brutet ben. Eftersom jag förstod att något inte stod rätt till med min näsa kontaktade jag en naprapat som jag besökte på fredagen. Han (vars ord tyvärr inte väger lika tungt som en läkares) sa direkt att min näsa var sned och kände att ett ben var förskjutet. Han sa att han inte fick röra det och att jag var tvungen att besöka en läkare väldigt snabbt eftersom ben börjar återbildas efter tio dagar. När jag hörde det fick jag panik, det går ju inte att träffa en läkare över helgen. Men jag ringde till akuten som lugnade mig och sa att man brukar räkna med två veckor, så jag behövde inte oroa mig.

På måndagen ringde jag öron-näsa-halsmottagningen som tog emot mig. Väl där blev jag ordentligt undersökt av någon som verkligen kunde sitt jobb. Hon sa att jag visst hade en fraktur på näsan, men att det är svårt att se på röntgen. Hon sa även att ben börjar återbildas efter tio dagar så det var tur att jag kom dit (vad hände med de två veckorna?). Därefter tog hon fram stora läskiga redskap, gav mig lokalbedövning och satte igång. Hon knäckte tillbaka näsan inifrån, vilket är som att få en smäll fast åt andra hållet. Det knakade i hela huvudet och runt ögonen. Smärtan och obehaget slår allt jag någonsin varit med om. När hon väl knäckt den en gång och lovat att lämna den ensam så märkte hon att näsbenet ville gå tillbaka så hon fick knäcka ännu en gång till. Sedan fick jag en kompressor upp i näsan som skulle stabilisera lite och därefter lade hon som en gipsskiva över näsan för att den ska hållas på plats. Så nu sitter jag här med en gipsad näsa som förmodligen ska bli befriad imorgon. Vet inte om min näsa kommer bli som förut, men förhoppningsvis blir den någorlunda rak.

Om ni någonsin önskat att något sett annorlunda ut på er kropp, ta tillbaka det! Det är verkligen inte värt det.

Om man nu ska se något ljus i den här historien så får man tänka att saker och ting kunde varit värre. Högtalaren kunde fått in en klockren träff på huvudet och då hade man (om man hade haft tur) suttit i rullstol. Det är helt ofattbart att något sånt kan hända, men man ska aldrig underskatta olycksprocenten. Jag vill tro att det inte var någons fel. Högtalaren var inte felmonterad utan det var skruvens hållbarhet som var kass. Sånt händer. Det som är positivt är att krogen från och med nu ska kontrollera högtalarna varje månad. Det är ett mycket bra initiativ från deras håll.

Jag blir lite sur på vårdcentralen som skickade mig till röntgen istället för öron-näsa-halsmottagningen. Borde inte det vara det självklara stället att bli skickad till? Jaja, vad kan man förvänta sig av sjukvården i Sverige egentligen? När man väl kommer rätt brukar det bli bra, men det är inte ofta man hamnar rätt.

Det som har varit jobbigast är att jag inte kunnat söka jobb på två veckor. Jag har inte kunnat gå ut när det har varit ljust ute utan ha fått gått promenader i mörker. Ni anar inte hur konstigt folk tittar på en när man går runt med en blåtira. De tänker direkt att man har blivit misshandlad av någon kille. De tittar på en jättesnabbt och tittar sedan bort och liksom undviker en. De låtsas inte om det. Det har varit helt fruktansvärt att sitta inne två veckor och bara titta på tv hela dagarna. Jag får inte träna på ytterligare två veckor heller. Jag blir galen.

Ni lär få höra en fortsättning på det här eländet någon gång framöver.