Studenten

Den 8/6 var det äntligen dags, dagen som man väntat på i tolv år. Dagarna innan så hade vi åkt ut till Niklas på landet varje dag för att klä vagnen, jobba, äta och sola (jag solade mest). Efter många om och men hade vi till slut enats om Expedition Robinson tema. Vi lånade militärnät och köpte annat kul. Maja och Sara designade vagnen. Vi hade porträtt på oss omringade av bambu, riktigt snyggt. Dagen började traditionsenligt i Domkyrkan (Knut kunde slänga sig i väggen) med Små lätta moln, Den blomstertid nu kommer och stipendiutdelning. Henning fick ett stipendium på 5000 för sina 20,0. Cermonin avslutades till slut med Studentsången. Efter att ha övat den i tre år var det äntligen vår tur. Så jäkla härligt. Jag ryser varje gång jag hör den i kyrkan med stråkar och allt. Därefter var det champangefrukost utan champagne och utan glutenfri macka. Men vi ville inte vara dåliga så vi skålade i champagne. Sedan var det Sambatåg för hela slanten och jag måste säga att det var roligare när man själv var med i ettan. Då dansade alla treor och det var häftigare beats. Den här gången var det jättetråkigt. Jag och Hampus höll oss i alla fall i täten. När vi kom fram till skolan så samlades vi i A och B klasserna med klassföreståndarna. Alla i klassen fick en varsin liten glosbok och på någon minut så skulle man skriva något om alla i klassen. Det tog sin tid, men det var det värt. Särskilt kul var det att skriva till personerna man umgåtts mycket med, men svårare var det att skriva till dem man inte riktigt lärt känna under de tre åren. Jag försökte ändå låta så snäll som möjligt! Vissa skrev opersonligt och trist, men det finns inte så mycket att göra åt. De flesta tog uppgiften på största allvar och det var jättekul att läsa allt. Betygen delades ut i samma veva och jag måste säga att jag trots allt är väldigt nöjd med mina betyg. Jag har fått kämpa som en galning för att få ihop mina 17,8. Som tack för besväret fick jag 1500 i stipendiepengar. Jag har aldrig varit så nöjd med mig själv. När samlingen var klar så var det dags för "studentmiddag" som bestod av potatissallad och rostbiff (sjabbigt). Sedan var det en tids väntan innan man äntligen fick stiga ut på scenen. Vi hade i förväg bestämt att vi skulle gå ut i inriktningarna och inte A och B klasserna. Stackars NvNv som fick vår afrikanska låt. Vi tvingade oss till vår låt och hoppade ut som Masaaiierna. Jonas höll ett bra, kort och koncist tal. När vi stod där uppe slog det mig att scenen var jättestor och det var mycket, mycket folk nere i publikhavet. Jag såg min skylt från scenen och hade bestämt mötesplats med de nära och kära. Av Cissi fick jag ett förkläde så att jag inte skulle få fläckar på min studentklänning (det hade Cissi fått när hon tog studenten) och därefter fick jag massa blommor och några champagneflaskor. Skylten föreställde mig när jag sitter med en penna i handen för läänge längesedan. Efter ännu mer väntan var det dags att kliva på partyvagnen, dansa och skrika halsen hes. Efter lite äcklig glutenfri tårta på Öster så var det dags för vagnarna att åka fritt. Jag har nog aldrig haft så kul i hela mitt liv. Det var konstant party på vagnen, jag hann inte dricka så mycket, var i princip nykter nästan, men tusan vad kul vi hade. Jag önskar vi hade åkt runt hela natten lång. Alla var glada och alla hade kul. Sammanhållningen var på topp och alla dansade till den dunkande musiken. På första stoppet på Hwitstjärna runt sju så åt vi tacobuffé ensamma (middagen med föräldrarna hade vi den 5/6). Andra stoppet ägde rum hos mig vid nio där det serverades efterrätt i form av glass, maränger, frukt och kakor. Tredje stoppet hade vi hos Filip i innerstan runt elva. Där åt vi korv med bröd. Sedan bar det av till Hamnplan 5, men jag måste säga att det kunde man lika gärna ha skippat. Man skulle ha slutat kvällen på topp. Studenten var tillsammans med balen den roligaste kvällen i mitt liv. Det är så sorgligt att man inte kommer att uppleva det igen. Det var så jäkla skoj. Dagen efter vaknade man med lite ångest, men värst var det några dagar efter. Nu känns det bara lite konstigt, men som Filips kloka syster sa: "Det är nu det roliga börjar". Ingen ska någonsin mer tvinga mig att göra något jag inte vill. Jag kan välja fritt vad jag vill göra med min framtid. Det är en kittlande tanke. Jag har inga som helst planer inför hösten och det är sjukt skönt. Studenten 2007, oförglömligt!