Sommartankar

Jag har hunnit med en del trevliga festkvällar under sommaren.

Den första riktiga partykvällen upplevde jag med min jobbarkompis Vanessa på Stockholmsveckan. Vi och ett gäng andra förfestade på ett kollektiv i Visby innerstad och drog sedan vidare till hamnplan där det var packat med folk. Allt var helt normalt förutom det lilla lilla faktum att jag skulle upp klockan halv sex för att jobba frukost. Jag kom hem vid tre. Jag blev väckt av att min syster ringde mig tjugo över sju (jag hade tänkt vara vid jobbet halv åtta). Precis i det ögonblicket kom min bror hem och fick i ilfart skjutsa mig till jobbet. Jag kom dit, väldigt väldigt trött (läs bakis) och allt snurrade. Som i trans satte jag igång att jobba och jobbade fram till halv två på eftermiddagen. Som tur var skulle konfirmanderna åka hem den dagen och jag var överlycklig över det. Konfirmanderna bestod av 49 ungar från överklass-Stockholm som skulle ha eget frukostbord, middag och efterrätt varje dag i tre veckor. Lite slitigt och drygt. Det är nästan en fröjd att gå till jobbet nuförtiden.

Den andra nämnvärda festkvällen var i måndags. Jag, Hampe och Kristian förfestade hemma hos mig. Vi blandade drinkar, pratade och hade jättetrevligt. Kvällen fortsatte på Gutekällarens Club Monday. Det var riktigt shysst stämning därinne och vi hade jättekul. För mer detaljer besök Kristians blogg!

Den tredje festkvällen gick av stapeln i torsdagskväll. Det var en grym förfest på kollektivet. Jag träffade en 27-årig rektor från Gbg. Det krävdes en del för att övertyga mig om att man kan vara rektor vid 27-års ålder men han bevisade att så var fallet. Han hade även varit i Tanzania så vi hade en del att prata om. Han hade spenderat hela tre månader där och var välbekant med landet. En annan kille som jag träffade var en Schweizare som pratade italienska. Ju mer vi pratade desto mer kom vi på att vi hade gemensamt. Vi båda spelar blockflöjt, är glutenallergiker och pratar italienska (jag kan ju några fraser i alla fall). Det var helt sjukt läskigt. Hur ofta träffar man någon från ett annat land av en slump som man har så mycket gemensamt med? Vi stod vid Elina och jag sa att jag inte kunde äta godisremmarna eftersom jag är glutenallergiker och då sa han att han också är det. Vi drog in på ett dött hamnplan. Vanessa följde tyvärr inte med. Jag bestämde mig för att ringa party-höjaren Kristian eftersom Hampus sa att han var påväg in till stan. Kristian betalade motvilligt hunkan och gick in. Efter att vi hade cirkulerat ett varv så hoppade Hampus fram bakom hörnet som en glad överraskning. Kvällen artade sig mot slutet och det var riktigt kul att dansa. Jag åkte med Hampe hem till Väte och spenderade två härliga dagar där.

Träffade Filip för några dagar sedan och vi konstaterade snabbt att vi var lite i samma sits. Jag tror faktiskt de flesta har upplevt det över sommaren: Vi har förlorat kontakten med folk. Det blir lätt så att man sitter hemma själv efter jobbet (lite som jag gör nu) och typ deppar över att ingen ringer men man orkar inte själv ringa någon för man är så trött och vill egentligen bara vara för sig själv (fast inte ensam). Det är en konstig känsla som inte riktigt går att beskriva. Jag vill inte förlora kontakten med folk men det blir lätt så. Det är himla synd faktiskt. Fast det kanske tillhör vuxenskapet, att man omedvetet (eller medvetet) sållar bort såna vänner som man vet att man egentligen inte har något gemensamt med? Vad är meningen med att vårda en vänskap om man ändå vet att personen ska flytta från ön eller kanske studera vidare på fastlandet? Det är mindre smärtsamt att låta det dö ut långsamt än att få ett abrupt slut på det hela. Sedan finns det inget som hindrar en från att ha kontakten även om man inte bor på samma ställe, men jag vet personligen att jag inte klarar av sånt särskilt bra. Just nu sitter jag här och mår konstigt. Ingen i familjen är hemma så jag är helt ensam. Jag har vant mig vid att somna bredvid någon eller att alltid ha familjen hemma. För några månader sedan var det helt tvärtom. Då längtade jag efter att få vara själv. Den tiden är förbi.

4 månader idag. Så lycklig som jag är med dig har jag inte varit förut. Du är den bästa. Älskar dig!